|
|
 |
|
De lurvigaste medlemmarna av mitt menageri är mina
fågelspindlar. Här kan du se bilder och läsa lite om dem. I menageriet finns även en mindre lurvig skorpion.
|
|
|
Kerstin
|
| Kerstin -en stor personlighet med inredningsintresse |
Kerstin är en Grammostola rosea som är mycket variabel
i både temperament och beteende, vilket är typiskt för arten. Ibland är hon framme mycket i terrariet, ibland går
hon bokstavligen under jorden i månader. Ibland väldigt aktiv (se grävandet nedan), ibland stilla på samma ställe
dagar i sträck. Ibland lugn och snäll, ibland nervös eller sur och grinig. Så fort jag tror att jag vet var jag har henne
hittar hon på något som överraskar mig...Kerstin är dock speciell eftersom hon är min första fågelspindel, och hon har även
tydligt visat att hon känner igen och gör skillnad på mig och andra människor. Detta ska inte tolkas som ett tecken på faktisk
tillgivenhet från hennes sida, men jag är ändå lite smickrad.
En av Kerstins favoritsysselsättningar är heminredning -hon
gräver hålor och tunnlar, flyttar om inredningen, begraver inredningen, spinner nät över inredningen...det är inte lönt
att jag ens försöker inreda på något sätt jag tycker ser trevligt ut för Kerstin kommer ändå att göra om alltihop. Men det
är ju hon som bor där, så det är henne väl unt.
Lisbeth
|
| Rödtotten Lisbeth |
Lisbeth är precis som Kerstin en Grammostola rosea,
men av en annan, mer rödorange färgvariant (Grammostola rosea rcf, där rcf = "red colour form"). Den
här varianten skiljer sig lite även i temperament och Lisbeth infriar i detta eventuella fördomar om temperament kopplat till
hårfärg -inte fullt så lugn och sansad som artfränden Kerstin. Men hon är inte heller lika variabel och ombytlig. De
stora beteendemässiga skillnaderna i synnerhet kan absolut få en att undra över om det här verkligen är samma art som den
"vanliga" Grammostola rosea.
Utseendemässigt är Lisbeth (i synnerhet när hon
är nyömsad) den mest uppseendeväckande och färgsprakande av alla spindlarna. Lisbeth
är också minstingen av spindlarna och växer fortfarande, därför är hon också hungrig nästan jämt.
|
|
Doris
|
| Lockiga lilla Doris |
Doris är en Brachypelma albopilosum. Typiskt för
arten är de lockiga ljusa håren (se bilden), och Doris är helt bedårande med sina ljusa lockar. Liksom Kerstin gräver hon
gärna hålor att bo i, även om hon inte alls är en lika utpräglad schaktmaskin. Hon tillbringar också mycket av sin tid
nere i hålan och är mest framme om nätterna.
Till temperamentet är Doris lite nervösare av sig jämfört
med mina övriga spindlar, men inte aggressiv även om hon gärna sparkar s.k. nässelhår när hon känner sig störd
(om det inte räcker med att springa och gömma sig förstås). Nässelhår är hullingförsedda hår som många fågelspindelarter har
på bakkroppen och kan sparka av sig i försvar. De är irriterande att få på sig men inte farliga. Spindlar som sparkat
av sig mycket hår får en kal fläck på rumpan där håren suttit, men de får nya igen vid nästa öms.
Ingalill
|
| Ingalill gör skäl för namnet "aureostriata" (=guldrandig) |
Ingalill är en Grammostola pulchripes (tidigare
aureostriata - arten har nyligen bytt namn. Kanske. Om det inte ändras tillbaka. Rörigt det där.). Jag hade tidigare
en sådan vid namn Ethel som tyvärr gick bort i juli 2008,
bara 7-8 år gammal (ingen ålder för en fågelspindelhona). Jag hade haft henne i 4 år, och efter att hon dog saknade jag
en G. pulchripes. Därför fick Ingalill flytta hem hit, och i samma veva även Lisbeth och Birgitta. G. pulchripes
är något av den perfekta husdjursspindeln: en art som är både lugn, snäll, vacker och framme mycket i terrariet,
och Ingalill är inget undantag även om hon är något lite nervösare än sin föregångare Ethel och rentav kan ta till hårsparkande
om hon blir rädd (något ingen annan av mina Grammostolaspindlar någonsin gjort).
Ingalill är min "kontorsspindel" i Finland, dvs hon bor i
ett terrarium på mitt kontor. Hon är ett populärt samtalsämne och de flesta på avldeningen vet vem hon är.
|
|
|
|
|
Marianne
|
| Mörka skönheten Marianne |
Marianne är en Brachypelma vagans och bodde på mitt
kontor under doktorandtiden där hon väckte mycket uppmärksamhet. Bara positiv sådan dock - det är trots allt en biologisk
forskningsavdelning.
Marianne är otroligt vacker, sammetssvart med eldröda hår på bakkroppen. Hon är en lugn
och lite sävlig spindel, även om hon liksom Doris kan sparka nässelhår om hon känner sig störd (men hon är inte lika
lättstörd som Doris). Marianne gillar att gräva, och gör imponerande tunnelsystem i sitt terrarium där hon tillbringar
det mesta av tiden om dagarna för att sedan komma fram på natten.
Jobbspindlar
|
| En vargspindel, Tetralycosa oraria |
Mina "riktiga" jobbspindlar är förstås de spindlar jag faktiskt
arbetar med (Marianne håller mig ju bara sällskap på kontoret). Och liksom Marianne hamnade på kontoret händer det att jag
tar med mig jobbet hem...så en del "vilda" spindlar finns oftast hemma, under mer eller mindre korta perioder. Oftast
är det vargspindlar eftersom det är mina vanligaste jobbspindlar, men även t.ex. nätvävare och hoppspindlar följer med mig
hem ibland.
|
|
|
|
|
|
Birgitta
|
| Svartvita Birgitta |
Birgitta är en Grammostola sp. "formosa", dvs en
Grammostolaart som inte blivit formellt beskriven och namngiven än. Till utseendet och temperamentet är hon dock väldigt lik den mer kända kolsvarta fågelspindeln Grammostola pulchra, fast med längre
vita hår ovanpå svart grundfärg. Birgitta är till temperamentet en typisk Grammostola -lugn, snäll och
allmänt trevlig utan tendenser att sparka hår, dessutom är hon framme jämt. Dock är hon väldigt glupsk så man får akta fingrarna
lite om man pysslar i terrariet eftersom risken finns att hon tror att allt som rör sig är mat...dessutom har hon det sämsta
bordsskicket av alla spindlarna - det hörs i hela lägenheten när Birgitta äter, hon tuggar så att det krasar.
Kackerlackorna
|
| Porträtt av en av kackerlackorna (Eublaberus distanti) |
Spindlarna (och skorpionen) måste ju äta, och vad de äter är andra kryp. Stapelfödan för mina
spindlar är kackerlackor, och därför bor det ett antal sådana också härhemma (under noggrant kontrollerade former förstås).
Förutom kackerlackor får spindlarna ibland syrsor, samt en del viltfångade gräshoppor och andra för spindlarna ätbara kryp
om somrarna.
Kackerlackorna är av lite varierande arter, men en som är ständigt närvarande är arten
Blabtica dubia.
Läser någon detta som är sugen på att skaffa sin
första fågelspindel och undrar om mina är bra arter att börja med, så ja, alla spindlar på den här sidan är faktiskt
bra "nybörjarspindlar". Ska jag plocka ut någon extra lämplig blir det nog Grammostola pulchripes (tidigare
G. aureostriata) och Grammostola sp. "formosa" (eller G. pulchra, som jag inte har själv men som
är väldigt lik G. sp. "formosa" vad gäller både utseende, temperament och skötsel). Det finns förvisso andra arter
som kan vara lika bra förstaspindlar, men inte bättre, och jag skulle rekommendera dessa framför båda de två vanligaste
nybörjararterna Grammostola rosea och Brachypelma albopilosum.
De två senare (i synnerhet G. rosea!) är typiskt
mer variabla i temperament och beteende - man kan få en väldigt lugn och snäll spindel men man kan också få en nervös
och/eller grinig sådan. Dessutom kan man lätt bli förvirrad av alla beteendeförändringar hos G. rosea, som
t.ex. utan förvarning kan matvägra ett halvår och då kan man som nybörjare bli ganska orolig. B. albopilosum
är inte fullt så variabel men även här finns lite olika personligheter, och de är också mer benägen att
slänga nässelhår på en än de flesta Grammostolaarter. Både G. pulchripes och G. sp. "formosa"
är väldigt stora och väldigt snälla arter, väldigt stabila i temperament och beteende och dessutom framme mycket vilket är
trevligt eftersom man som nybörjare kanske helst vill ha en spindel som inte sitter nere i ett hål en stor
del av tiden. Nackdelarna är att de här arterna inte är fullt så lätta att få tag i som t.ex. G. rosea
eller B. aureostriata, men jag tycker nog att de är värda den extra tid och besvär det kan ta.
För övrigt är alla arterna på den här sidan väldigt lättskötta spindlar, alla Grammostolaarterna
lever i torra områden i naturen (stäpp, halvöken) vilket innebär dels att det är väldigt lätt att tillgodose deras
behov inomhus, dels att de är väldigt tåliga arter. Mina två Brachypelmaarter kräver lite högre luftfuktighet
(det finns dock många torrlevande Brachypelmaarter också, även om jag inte har några).
|
|
|
|
|
|
|
